Utsatta barn är ett centralt tema i norska författaren Ingvild H. Rishøis författarskap. Så också i denna känsligt frammejslade novellsamling som nu för första gången ges ut på svenska, i översättning av Marie Lundquist.
Det finns några figurer i Ingvild H Rishøis berättelser, så självklara, så starkt lysande som mytiska varelser fast så mänskliga. Det är flickan, den glåmiga och rädda men kämpande, hon som slåss mot en värld som helt trasats sönder av vuxna för att den ska matcha deras ännu trasigare inre. I novellsamlingen ”Berättelsen om Fru Berg”, som nu kommer på svenska i översättning av Marie Lundquist, finns de alla tre.
Flickan som den bärande, det är hon som fogar samman novellerna, på sätt och vis är hon en och samma genom de flesta av dem. Flickan i den inledande titelnovellen som inte lärt sig härda sitt hjärta än utan fortfarande blir förtvivlad bortom förnuftets rand över mammans svek. Nästa flicka som har ordet ser sin lillasyster gå under, i några hjärtskärande skärvor från de två systrarnas liv, den ena kapabel att resa sig ur barndomens ruiner, den andra inte.
