logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden

Djurgården behöver ett snabbkommando

Måste man göra allt själv?

Det såg ut som att han tänkte så. Djurgården hade slitit med att tillverka ett 1-1-mål på alla tänkbara sätt och avlossat något som kändes som tusentals avslut mot en totalt omutlig Isak Pettersson.

En bit bort stod deras mittback och såg på. Det har nästan varit enkelt att glömma bort hur bra han är, att han egentligen kanske inte hör hemma i den här ligan. Landslagsexil, ny frisyr, skador och namnbyte. Hur är det nu igen?

Till slut gav han sig i väg för att visa hur man gör. Det såg nästan ut som en förälder som tröttnat på sina barns oförmåga att sätta ihop två legobitar, ett ilsket ”så hörrni!” och ett tålamod som helt enkelt inte räcker till. In i offensivt straffområde för att slutföra jakten på den kvittering hans Djurgården hade tjänat ihop till. Upp i luften. Nicken var en instruktion, kom ihåg till nästa gång – och det var på ett sätt talande för hela Djurgårdens insats.

När det stämmer stämmer det skrämmande bra – men i perioder är det som om ingen kommer på hur man går till väga.

Hela havet stormar

Det här var en ganska typisk insats för det Djurgården vi har lärt känna under Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf: Perioder av hackade press och passningsspel, perioder av fullständig dominans.

Ett tröttkört Norrköping var nära att komma undan med tre stora poäng efter ett steg i rätt riktning, men min gissning är att inte många lag kommer att lämna sina bortamatcher mot det här hemmalaget med mer än en pinne den här säsongen. 

Gästerna stegade ut på Tele 2 arena utrustade med en bra plan och mycket energi. Genom hela första halvlek var det Peking som skapade, öppnade och spelade mer än Djurgården. Man radade upp ett gäng chanser av varierad kvalitet under de inledande tjugo minuterna – Thern skickade ett inlägg mot Skrabb, Vaiho tippade ett Haksabanovic-skott och Berg monsterglidtacklade när Holmberg var på väg att springa sig fri – innan Djurgården tacklade sig in i matchen.

Utjämningen av spelet kom konstigt nog efter en otäck skada på Marcus Danielson, som kördes över av Tommi Vaiho efter en gravt feltajmad och onödig utrusning. Firma Bergstrand/Lagerlöf iscensatte en påtvingad men rörig rockad och skickade över Elliot Käck som högerback, tog in Jonathan Augustinsson i hans ställe på vänsterbacken och flyttade in Jacob Une Larsson i mitten. 

Hela havet stormar – Djurgården vaknar.

Ledda av den avsevärt förbättrade Jesper Karlström, som till stor del var en fröjd att skåda med sitt aggressiva spel på mitten, fick man ett grepp om Norrköping, men när det närmade sig sista tredjedelen var det något som inte räckte till. Haris Radetinac skickade in håglösa inspel från högerkanten, Nicklas Bärkroth försvann och Mohamed Buya Turay förstod inte riktigt hur det var meningen att han skulle hitta en plats i den här matchen.

Djurgården sökte efter sin formel

När ett gäng domslut sög fokus från matchen – Berg erkände halvt att han borde blivit utvisad för en tackling på Holmberg i halvtid – och frenesin i andrabollsspelet mattades av kom 0-1.

Sead Haksabanovic hade verkligen ingen superlyckad föreställning (och byttes ut tidigt i andra), det mesta gick för långsamt och besluten präglades av någon sorts självförtroendekris, men ett inspel som gick på ett hyggligt antal fötter hela vägen till Simon Skrabb räckte för att delta i halvlekens enda mål.

Med sina intentioner och förmåga att hitta öppningar hade Norrköping spelat ihop till sin ledning medan Djurgården...sökte efter sin formel.

Isak Pettersson: Nästan omutlig. Foto: NAINA HELéN JÅMA/TT / TT NYHETSBYRÅN

Den fysiska, beslutsamma karaktären som hade hjälpt laget in i matchen i första halvlek var dock tillbaka när det hela återupptogs. Återerövringen var bättre, rörelsen tydligare, energin mer påtaglig, passningsspelet i takt. In för att höja volymen lite till: Astrit Ajdarevic, och med det ett kraftfullt spelövertag som vi har lärt oss känna igen nu. 

Djurgårdens nummer 10 tvingade Isak Pettersson till en första av många räddningar efter några minuter på planen – i sekvensen efter dundrade Simon Thern ett skott i ribban, något som skulle bli Norrköpings sista offensiva livstecken för matchen (och enda i andra halvlek).

På det följde en sorts period av återhämtning. Djurgården samlade krafter för en slutforcering. Ut med Augustinsson igen, Käck tillbaka till vänsterbacken och in med Jonathan Ring för att avlasta den misslyckade Nicklas Bärkroth, vars inlägg inte hade träffat havet från en strandremsa. 

När det var dags för finalscenen behövde Norrköping uthärda, en stor skopa marginaler och en målvakt i fjolårets form. 

De kunde räkna hem nästan allt.

I behov av ett snabbkommando

När klockan slog 90 minuter hade en fenomenal Isak Pettersson gjort mer än vad någon i vit tröja kunde begära – men när Erik Berg både inledde och avslutade en våg av blårandiga attacker kunde inte ens han stå emot. 

Vem hade kunnat det? Målskytten lossade slutaktens första avslut några centimeter utanför. Ulvestad följde upp med nästa missil från dålig vinkel och Pettersson tippade till hörna. Ajdarevic laddade för kung och fosterland, men hans avslut hamnade vid sidan om stolpen. En stund senare klarade Pettersson Ulvestads nästa salva, såg därefter Elliot Käcks vänsterslägga täckas ut över kortlinjen och Buya Turay tunnlas av bollen på mållinjen.

Till slut blev trycket för stort. Ännu ett inlägg skickades in och upp gick Erik Berg, fast besluten om att inte låta sitt lag lämna den här kvällen tomhänta.

Att han har förmågan att vara avgörande var ingen nyhet, inte heller att det här Djurgården har väldigt mycket att ge utlopp för. Vad som däremot var nytt var ett Norrköping som var svårt att bryta ned. Jens Gustafssons lag reser hem med två poäng mindre än vad klockan indikerade att de skulle få med sig, men en solid och välkommen insats rikare.

Djurgården? I behov av ett snabbkommando.

För mig är det ganska tydligt att det här är ett lag med förmåga att slåss högt upp i tabellen. Perioderna utan dominans verkar ofta vara en konsekvens av lagets egen ovana vid sitt eget spel, men när det har gått längre tid än så här och man slipper sätta på sig backlinjen ut och in är det ganska troligt att vi ser mer snarare än mindre.

Themes
ICO