logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden

Foppas och Näslunds utspel i känsliga frågan: "Ska definitivt förhindra att det blir värre"

Markus Näslund och Peter Forsberg tävlade – men hade samtidigt kul. Det är viktigt med en balans, tycker båda.

En hord av entusiastiska killar och tjejer trängs vid en liten, liten yta mitt på Fjällräven Centers entrégolv.

Två bordshockey-spel står utplacerade.

Där ska hockeyikonerna Peter Forsberg och Markus Näslund om en liten stund mötas.

För första gången någonsin i bordshockey visar det sig.

Det blir en jämn match. Forsberg, som har sonen Lennox vid sin sida, tar ledningen och jublar återhållsamt. Näslund kvitterar och lyckas sedan pricka in 2-1.

Matchen verkar avgjord, men sedan kommer "Foppa" tillbaka. Plastpucken skjuts iväg, träffar stolpen och går i mål.

– Han kvitterade på slutet till 2-2... så klart. Stolpe in, säger Markus och ler lite lätt.

Hur känns det resultatet nu i efterhand?

– Med tanke på att han har rätt ålder på barnen och säkert spelat en del hade han ju en fördel där... Jag får vara nöjd med 2-2, hehe.

Körde ni mycket bordshockey under ungdomsåren?

– Faktiskt inte. Vi hade aldrig spelat mot varandra tidigare. Under JVM körde vi mest tv-spel – antika sådana i dag – men det var något fotbollsspel på rummet minns jag. Sedan tävlade vi i massa annat när vi växte upp.

Många minns säkert vilka egenskaper ni besatt som hockeyspelare. Hur skulle du beskriva dig och Peter som bordshockey-spelare?

– Haha... Nu har vi bara spelat en gång, men det märktes att han hade några inövade varianter. Jag försökte spela mer defensivt och kontra.

Forsberg är belåten med sin kvitteringspuck.

Han hävdar – skämtsamt – att han borde krönas som den moraliska vinnaren.

– Vi har ju vuxit upp med varandra och då förlorade jag alltid mot honom, när han spelade i Järved och Arnäs och jag i Modo och Domsjö. Det är inte många jag är glad över att spela oavgjort mot, men Macke kan jag ta. Det är inte så många gånger jag vunnit över honom här hemma i Ö-vik.

Han sa att du hade några inövade varianter och att du hade en fördel då du har barn i den ålder som säkert uppskattar lite bordshockey...

– Hehe. Jag har faktiskt inte spelat särskilt mycket mot Lennox, men jag har ju kontrakt med Stiga (spelet). Och det heter Play Off 21 nu för tiden... Det är egentligen mitt eget spel och därför borde jag inte förlora mot honom, haha!

– Han gjorde ett snabbt mål i andra när jag inte riktigt var med. Egentligen är jag den moraliska vinnaren, säger "Foppa" och skrattar.

Matchen i gång. Två fokuserade herrar.

Stämningen är lättsam.

Både Forsberg och Näslund är på glatt humör, tar bilder med fans och är redo att möta vilken motståndare som än väljer att ställa sig på andra sidan bordshockey-spelet.

Samtidigt pågår ett juniorvärldsmästerskap några meter ifrån oss. På Fjällräven Centers is ska ett guld delas ut i slutet av denna vecka.

Killar, 16, 17, och 18 år gamla, målas upp som fixstjärnor trots att de inte gått ut gymnasiet.

Vissa kommer beskrivas som hjältar, andra syndabockar.

Idrottens värld är svartvit, nyansfri och det kan vara farligt, menar både Forsberg och Näslund.

När talanger skärskådas från allt tidigare åldrar.

– Det börjar lite väl tidigt i dag, säger Forsberg.

– Du behöver inte bli hockeyspelare så tidigt som man blir i dag. Visst, för killarna som lyckas är det inga problem, men det finns flera hajpade talanger som aldrig når hela vägen fram. Då kanske de tycker att livet är slut för att de inte längre står i rampljuset. Det är farligt att hajpa killarna för tidigt.

– Jag själv tyckte det var perfekt att gå klart skolan, ha kul med kompisarna och inte flytta över till Nordamerika för tidigt. Jag fick göra slut på min ungdom innan jag åkte över. När jag åkte över var min ungdom över, för då började ett liv med 82 matcher, träning varje dag och ett ständigt rampljus. Därför är jag glad att jag fick växa klart innan allt det började. I dag är det för hajpat – och det tror jag att de flesta håller med om. Samtidigt går det inte att göra något åt för det är dit utvecklingen är på väg.

Det är bara att acceptera?

– Hmm, ja... Jag vet inte. Man ska definitivt förhindra att det blir värre. Dagens nivå räcker.

"5-2! Jag vann!"

"Bra jobbat!"

Lennox, 6, glädjeskuttar bredvid pappa Peter. Han har just vunnit en match i bordshockey.

Glädjen är påtaglig.

Det är en vinnarskalle det där med?

– Ja, verkligen. Han vill alltid vinna, säger Peter och ler.

Forsberg hade med sig sonen Lennox under en av Sveriges matcher i U18-VM.

Idrott handlar trots allt om att vinna. Det är den krassa, stundtals brutala, verkligheten.

Vissa kommer nå hela vägen fram och uppfylla sina profetior, medan andra får ta en annan livsinriktning.

Markus Näslund ser ett värde i att belysa det verkliga livet för ungdomar i dag, påtala skolans betydelse och i någon mån skala bort omständigheter som riskerar att stjäla ens fokus.

– Man är mer medveten om unga talanger och nästa generation i dag än tidigare, som när vi kom fram. Det har förändrats en hel del. Med sociala medier och den nya generationen finns det en risk att alltid lägga ut saker och hajpa sig själv. Det handlar inte om att bli så bra som möjligt i det man gör, utan fokus hamnar någon annanstans.

Sedan omges talangerna av allt fler personer med vissa intressen nu än vad ni kanske upplevde?

– Ja, precis. Att ha en agent redan vid 15-, 16-årsåldern är tidigt. Den agenten är mån om att behålla dig som klient och säger säkert många saker som du vill höra. Du slipper ta jobbiga samtal med tränare och andra, för du har alltid en livlina. Det är olyckligt och utvecklar inte individen.

Ska det införas ett regelverk för när agenter får knyta upp spelare?

– Jag vet faktiskt inte. Det kanske är mer hysteri kring talanger i dag att det filtret behövs. Jag kan känna att det är överdrivet att 16-åringar ska uppträda som världsstjärnor. Möjligen kan det vara tryggt att bolla med en agent, men det är en balansgång. Jag tror att familjerna ofta kan lösa det på egen hand till en början.

Hur farligt är det för killarna som inte lyckas ta sig hela vägen fram, behövs det ett form av skyddsnät?

– Jag tror att det är viktigt att lyfta fram verkligheten utan att släcka lågan för unga som vill lyckas. En annan viktig del är att inse värdet av att fokusera på skolan. Kolla på tvillingarna Sedin eller Victor Hedman. De såg till att lösa skolbiten samtidigt som de spelade hockey. Det är ingen slump att de också lyckas med idrotten.

Vad är ditt tips till unga tjejer och killar som vill nå långt inom idrotten?

– Nummer ett: Det måste finnas ett genuint intresse för det man gör och att man har kul. Sedan tror jag att man måste fokusera på de bitar som kommer göra dig bättre i det du drömmer om att bli.

Det ligger i både Markus och Peters intresse att visa upp sig under U18-VM.

De är stolta över att Ö-vik, tillsammans med Umeå, lyckats landa ett världsmästerskap i ishockey.

Ångermanland är trots allt något av ett hockeymecka.

– Jag tycker att det är jättekul att Ö-vik och Umeå lyckats få hit VM. Det är en stor händelse och jag är glad att vi får visa upp Ö-vik och vår historia för omvärlden, säger Markus.

Det är framtidens hockeystjärnor som spelar här just nu. Det är en unik möjlighet för alla i Ö-vik?

– Absolut. Just den grejen är speciell. JVM, alltså J20, har blivit enormt stort och det här (U18) är kanske nästa grej som folk får upp ögonen för.

Peter håller med sin vän och tidigare radarpartner.

– Det är jättekul att vi fått turneringen. Det har varit bra väder och kul hockey hittills. Jag tror att de flesta är nöjda. Att få komma hem och se juniormatcher, med det svenska laget, killar i USA som Jack Hughes och Cole Caufield, har varit jättekul.

Känner du att det är viktigt, att ni som lokala profiler och tidigare hockeystjärnor, syns under mästerskapet?

– Det tycker jag. Det är inte särskilt ofta Ö-vik och Umeå får den här typen av arrangemang och då ska man absolut ställa upp. Det är kul att vi får chansen att visa upp arenan, staden och berätta om alla duktiga spelare som kommer härifrån. Sedan tar man gästerna till Mamma Mia, hehe...

Det du sett under turneringen av dessa 16-, 17- och 18-åringar, kunde du göra det i den åldern eller upplever du en tydlig utveckling?

– Tekniken märker man skillnad, och att de är mer utvecklade fysiskt. De är bättre tränade än när vi höll på. Sedan har kanske inte spelsinnet gått framåt, utan det är främst det tekniska. Killarna har säkert sett mycket Youtube och lärt sig tidigt. När jag växte upp hade jag bara Modospelarna att kolla på medan dagens ungdomar ser smådetaljer, som hur man hanterar pucken eller skjuter på ett visst sätt. Skill leveln och skridskoåkningen har gått upp ett snäpp, även fast man märker att de fortfarande är unga.

– Det roligaste – tycker jag – är att se glädjen i lagen. Då drömmer man sig tillbaka till den åldern. Då var man så oerhört glad varje gång pucken gick i nät.

Themes
ICO