logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden

Juliet, naked: Trivsam kärlekstriangel

Ethan Hawke spelar den före detta rockstjärnan Tucker, som träffar paret Annie och Duncan (Rose Byrne och Chris O’Dowd). Filmen är baserad på Nick Hornbys roman.Bild: Alex Bailey

BIO. ROMANTISK KOMEDI. Storbritannien, USA, 2018. Regi: Jessie Peretz. Med: Rose Byrne, Ethan Hawke, Chris O’Dowd. Barntillåten. Längd: 1.45.

Eventuellt hjälper det att ha varit ung på 90-talet om man ska uppskatta Nick Hornby-filmatiseringen ”Juliet, naked”. Regissören Jessie Peretz (född 1968) var det i alla fall, och han förvaltar rätt bra Hornbys känsla för popmusiken och dess manliga nördar, och för årtiondets romantiska komedier.

Chris O’Dowds rollfigur Duncans lika outhärdligt beskäftiga som uppriktigt passionerade besatthet av en musiker känns väldigt tidstypisk. Vissa av oss har definitivt träffat den där killen, numera medelålders och i värsta fall fortfarande fixerad vid sin ungdoms idol.

Så är det med Duncan. Han har rena altarrummet tillägnat musikern Tucker Crowe och driver en fansida där han ältar Crowes enda album, utgivet 1993.

Efter femton år tillsammans börjar hans flickvän Annie tröttna. När Duncan kommer över en okänd Crowe-inspelning – Annie får symboliskt nog ge honom batterierna till sin massagestav så han får igång cd-spelaren – sågar hon den i kommentarsfältet på fansidan.

Ett konstruerat och långsökt triangeldrama, får man säga, men filmen drar faktiskt inte några enorma växlar på just det. Det bäddar mest för lite komik

Duncan blir arg och besviken, men det blir minsann inte Tucker Crowe (spelad av Ethan Hawke) själv. Han tycker nämligen också att hans skiva är överskattad. Han skickar ett uppskattande mejl till Annie och ett triangeldrama är under uppsegling.

Ett konstruerat och långsökt triangeldrama, får man säga, men filmen drar faktiskt inte några enorma växlar på just det. Det bäddar mest för lite komik, och den enkla sanningen att ett konstnärligt verk ägs lika mycket av publiken som av upphovsmannen blir uttalad.

Det är en trist och stelnad form att låta grabbar spela ut, sköna, knäppa och roliga, runt en mogen, vacker och prydlig kvinna.

Det här är en film som mest av allt vill vara trivsam och charmig i tämligen uppkörda hjulspår, och som lyckas hyfsat. När Tuckers och Annies romans spirar digitalt påminner det om gamla romkomklassikern ”Du har mail” från 1998. Naturligtvis bor Annie och Duncan i en ärkeputtinuttig brittisk kustby, där Annie sköter ett litet excentriskt museum. Förstås är Tucker en varm gammal slashas.

Skådespeleriet är utmärkt, inte minst Rose Byrne som Annie. Men hennes roll är ändå otacksam.

Det är en trist och stelnad form att låta grabbar spela ut, sköna, knäppa och roliga, runt en mogen, vacker och prydlig kvinna. Oväntade och spännande saker kunde ha hänt om hon och många andra romantiska kvinnoroller sluppit vara de vuxna i rummet.

Themes
ICO
us!