logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden

Lunds sparkrav drabbar yngre med allvarliga psykiska funktionshinder

Unga med psykiska funktionshinder drabbas av besparingarna i Lund, menar Anne Gräsbeck.Bild: isabell Höjman/TT

Bostad med särskild service är ett alternativ för personer med funktionshinder, som behöver mer stöd och tillsyn än vad som kan ges i ett ordinärt boende.

Socialförvaltningen i Lund har nu beslutat att lägga ned ett boende med särskild service. Här bor yngre personer med psykisk funktionsnedsättning.

Beslutet motiveras i en informationsskrift med att ”socialpsykiatrins målgrupper, behov och omvärldens förutsättningar har förändrats”. ”Tack vare bättre medicinering och effektivare behandlingsmetoder har de (målgrupperna, skribentens anmärkning) möjlighet och vill klara sig själva”. Detta ska ha lett till ökad efterfrågan på stöd i egen bostad och minskad efterfrågan på boenden med särskild service med tomma platser som följd.

På de senare bor personer med psykiska funktionshinder, som till övervägande del är äldre med somatisk sjukdom eller har samtidigt drogberoende. Det är till dessa boenden, som det aktuella boendets yngre klienter utan drogberoende, ska flyttas. På så sätt frigör socialförvaltningen resurser, som kan gå till mer efterfrågade (samt billigare och mindre resurskrävande) insatser, som stöd i egen bostad.

Att ha ett allvarligt psykiskt funktionshinder medför omfattande kognitiva och praktiska svårigheter i det dagliga livet. Det rör sig ofta om människor med kroniska psykoser, vilkas tillstånd gör det svårt att söka läkare vid sjukdom, sköta sin medicinering, handla, städa, lönearbeta och betala räkningar.

Situationen har förvärrats sedan psykiatrireformen 1994, därför att reformen ställer större krav på dem än de är kapabla att klara av. Det är en stigmatiserad grupp människor, vars liv präglas av sysslolöshet, ensamhet och fattigdom.

Svårigheter att sköta hyresinbetalningar leder inte sällan till att man förlorar sin bostad och blir hemlös. Studier visar att individer med kronisk psykos, som schizofreni, dör i medeltal 15-20 år tidigare jämfört med den övriga befolkningen. Obehandlad somatisk sjukdom, självmord och samsjuklighet i beroendetillstånd är några orsaker.

Andelen personer med kronisk psykos vid ett givet tillfälle i befolkningen har beräknats till 0,45 procent, vilket innebär cirka 35 000 individer i hela landet.

De har svårt att föra sin egen talan, något som förmodligen bidrar till att de inte skickar in ansökningar om bostad med särskild service, om de inte har någon som hjälper dem. Svårtillgänglig information och/eller krånglig ansökningsgång försvårar ytterligare.

Jag har träffat personer med omfattande behov som inte ens känt till att möjligheten till bostad med särskild service finns. Det är inte ovanligt att de bor hemma hos sina föräldrar eller i egen lägenhet med boendestöd. Det senare, som enkelt beskrivits som en ”hjälp till självhjälp” och en väg till ökad självständighet, kan vara svårt att tillgodogöra sig för dem med svåra och varaktiga funktionshinder.

Undersökningar visar att anhöriga bistår med allt från matlagning till ekonomi. Den tid de tillbringar med sina sjuka anhöriga beräknas motsvara en halvtidstjänst. Till följd av den ökade belastningen riskerar de själva att bli sjuka, sjukskrivas och förlora sina ordinarie arbeten.

Socialpsykiatrins beslutsunderlag speglar inte behovet av stöd hos personer med allvarliga psykiska funktionshinder i Lunds kommun. Den här gruppen människor kan omöjligt ha genomgått en sådan metamorfos att de, i så hög utsträckning som socialpsykiatrin gör gällande, har möjlighet att klara sig själva ens med stöd i egen bostad. Om så vore fallet hade det varit en medicinsk sensation.

Behandlingsmetoder har inte ändrats nämnvärt under senare tid. En betydande del får bestående funktionshinder och man kan räkna med att det fortsatt kommer att finnas behov av bostäder med särskild service. Därför borde en nedläggning av det aktuella boendet undvikas. Jag är dessutom övertygad om att man vid en inventering i kommunen skulle finna lämpliga brukare, som kunde nyttja de tomma platserna.

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer bör socialförvaltningen erbjuda personer med kroniska psykoser och stora svårigheter att självständigt klara hemliv anpassad bostad med särskild service annars riskerar de att försämras och isoleras. I Lund sparar kommunen genom att nedprioritera sådana insatser.

De mest behövande förväntas klara sig med enklare och billigare stöd i hemmiljö. Men risken är att deras situation förvärras och att anhöriga belastas ytterligare. Är beslutet rimligt? Etiskt försvarbart? Vari består besparingen?

Anne Gräsbeck

leg läk, Ph D (psykiatrisk epidemiologi), Lund

fbt

Anne Gräsbeck är pensionerad läkare, nu verksam som forskare. Hon har i flera år forskat om psykisk ohälsa, och också disputerat i psykiatrisk epidemiologi vid Lunds universitet.

Läs också Vi vill ha din åsikt – så här gör du

All rights and copyright belongs to author:
Themes
ICO