logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden

Man kan inte flytta ut demensvården på personal som inte har kompetens

När ska någon sätta ner foten och förstå att vården i Sverige är på väg att gå rakt ner i en mörk avgrund, skriver de anställda i ett av demensteamen i Malmö.Bild: Johanna Norin/TT

Jag arbetar sedan fjorton år tillbaka i ett demensteam i Malmö, i den gamla stadsdelen Västra innerstaden. Många av oss i personalen har varit där lika länge eller längre - vi var först i Sverige med att starta upp ett demensteam. Vi är ett sammansvetsat gäng, en familj, och vårt jobb är en del av vilka vi är – vår identitet.

De vi hjälper har alla en demensdiagnos, det vill säga minnesproblematik, vissa med följdsjukdomar. Det som är gemensamt för dem utöver detta är att samtliga bor hemma. Den yngsta är 58 år och den äldsta 101. Med vår hjälp och stöd kan många bo hemma för alltid, tanken är att vi ska vara deras förlängda arm i vardagen. Anhöriga kan vara just anhöriga, för som vi som är kunniga vet är detta utan tvekan de anhörigas sjukdom. Anhöriga är en stor del i vårt arbete och till så mycket hjälp, det blir oftast en jämn balans av stöd och trygghet. Gruppdynamiken vi har är inte utav denna värld, vi lär av varandra och är till stor nytta gemensamt för de demenssjuka.

Politikerna har nu gett vår arbetsgivare, Hälsa vård och omsorg, ett tydligt uppdrag - att man ska bedriva en verksamhet som är likvärdig för alla Malmöbor. Och eftersom att det i nuläget bara finns två demensteam i Malmö så täcker det inte upp alla områden som finns i vår stora stad. Vilket i sin tur innebär att många demenssjuka har oturen att bo i ”fel” område. Valet står då mellan att erbjuda alla som behöver ett demensteam det, eller så får ingen det. Och Malmö stad beslutar då att ingen får det. Istället lägger man ner de två demensteam som finns. Man avvecklar demensvården istället för att utveckla den.

Tanken är att man bygger in kompetensen i den ordinarie verksamheten, det vill säga hemtjänsten. Där tiden är mindre och kompetensen näst intill obefintlig. Personalen och de vi hjälper ska slussas in i hemtjänsten – på så sätt bibehåller man ju kompetensen i hemtjänstgrupperna, tycker Malmö stad. Men, faktum kvarstår ju att i de övriga stadsdelarna finns fortfarande ingen personal med spetskompetens? Och en demensdiagnos är fortfarande just det, en demens - det krävs en viss personalkontinuitet och kompetens hos personalen för att vården ska behålla någon form av kvalitet. Malmö stad vill kompetenshöja personalen, men väljer i vanlig ordning att börja i fel ända. Malmö stad är och har alltid varit väldigt bra på att krångla till saker, gömma sig bakom fina ord som ”vision” och ”ambition” och förväntar sig på så vis att få folk att sitta ner och bara hänga med på resan. Vi säger nej tack.

Man går emot de nationella riktlinjer som tagits fram av Socialstyrelsen, men i vanlig ordning förskönas allt. Vi blev ombedda att inte ta detta med anhöriga, vilket vi gjorde ändå. Men när anhöriga ringer ansvariga får de till svar att inget beslut är fastställt ännu. Vi i personalgruppen väljer gemensamt att vända oss till medierna och informationen är även ute på Malmö stads egna intranät. Man ger anhöriga en knapphändig chans att göra sin röst hörd.

Om och om igen ser vi detta. De som är sjuka har ingen talan och vi som jobbar på golvet ska bara anpassa oss. De som sitter på sin arbetsstol och vänder papper dagligen är de som fattar dessa beslut. Har de någonsin spenderat en hel dag med en demenssjuk?

Vården i Sverige kan inte bedrivas likvärdigt, för den ser så olika ut. Demensverksamhet kan inte slussas ihop med hemtjänst, det är två helt skilda saker. Behoven är olika, sjukdomarna olika, människor är olika.

Människor – när ska de ansvariga inom Hälsa, vård och omsorg se människan bakom sjukdomen? Värdigheten? Är det värdigt att göra såhär? Att avveckla demensvården på det här viset, utan några som helst konsekvenser? När ska någon sätta ner foten och förstå att vården i Sverige är på väg att gå rakt ner i en mörk avgrund?

Vi i demensteamet har jobbat tillsammans i så många år, mellan klockan 7 och 21.15, vi finns där dag som kväll, helger som högtider. I ur och skur, utan arbetskläder och utan arbetsskor. Vi har inget torkskåp när regnet öser ner, vill man ha kvalitet på sina kläder så får man ordna det på egen hand. Men vi har allesammans stora hjärtan och är kvar ännu, för att vi älskar det vi gör. Vi älskar människorna som finns kvar där bakom sjukdomen

Josefin Leo med kolleger

Demensteamet Korsörvägen, Malmö

Themes
ICO