Fettfläckar och dold rasism – det omskrivna kebabbråket i Stockholm tycks vara tacksamt stoff för en satir. Men trots goda skådespelarinsatser vill Riksteaterns uppsättning inte lyfta.
Komedier har ju ibland en alldeles egen liksom inbyggd motsträvig kraft inom sig. Iscensättningarna vill sig bara inte. Vi ser hur det hela är tänkt. Ensemblen vrider in och ut på sig själva, högljudda musiksnuttar ska liksom lägga till ungt tempo. Nya dramatiska konflikter vill hålla elden vid liv.
Inte ens tonfall som från gammal hederlig buskis hjälper.
