Sweden
This article was added by the user . TheWorldNews is not responsible for the content of the platform.

Att vara är att kunna förlora sin själ

Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Det som skiljer vår intelligens från den icke-mänskliga är inte främst känslor, utan vår förmåga att sammanbinda känslorna med den tillvaro vi är i. Det är som svar på ett tilltal våra liv får sin mening, skriver Johan Eriksson i Under streckets serie ”Vad är en människa?”.

När Sigmund Freud år 1932 inför en allmän publik introducerar psykoanalysen kallar han den för ”en vetenskap om själslivet”. Om vi läser detta bokstavligt är psykoanalysen alltså inte, låt säga, en form av vetenskaplig psykologi som undersöker funktionen och utvecklingen av en samling mänskliga egenskaper och beteendemönster. Inte heller är den en vetenskap som riktar sitt intresse mot ett metafysiskt väsen kallat själen som eventuellt kan skiljas från kroppen och som man kan spekulera kring om den lever kvar efter döden eller inte. I stället, tänker jag, är psykoanalysen en kunskapsdisciplin som inifrån försöker förstå vad det innebär att leva en viss typ av liv – ett själsliv. Och i synnerhet är den intresserad av hur det lidande är beskaffat som väsentligen bara kan drabba en varelse som lever ett sådant liv.