I den politiska debatten finns det inget som är vetenskapligt obestridligt. Vetenskap är en process, inte en sanning.
Första gången ordet ”faktaresistens” dyker upp i svensk press är september 2015, i en artikel av historikern Heléne Lööw. Som ett exempel tar hon ett uttalande av Jimmie Åkesson, som i sitt sommartal samma år beklagat sig över att det är ”sprängdåd och skjutningar snart nog varje dag”. Detta uttalande har inte stöd i forskningen, skriver Lööw, och åberopar en debattartikel av två kriminologer. Det dödliga våldet hade minsann minskat, enligt tillgänglig statistik. Åkesson var alltså faktaresistent.
