I den ena skildras queert liv i Helsingfors via en tidsportal. I den andra ett gäng vilsna ungdomar i Stockholm. Jenny Aschenbrenner har läst två unika grafiska romaner, med likheten att de båda är intensivt samtida.
Seriehösten har kickat igång och med besked, det kommer så mycket bra nu. Inte minst Edith Hammars och Cecilia Vårheds nya böcker – två intensivt samtida och ändå otroligt olika och egensinniga grafiska romaner.
Något slags gemensamt grundtema finns ändå i kärleken, eller i längtan efter den och hindren man sätter mellan sig och den och hur det tar sig uttryck just nu eftersom människors försvarsmekanismer gärna låter sig infärgas av samtidens mest utmärkande kollektiva neuroser.
