Med sin röst och framtoning ger Agneta Eichemholz både sårbarhet och tyngd åt den märkliga divan i Janáčeks ”Fallet Makropulos”. Tobias Ringborg leder Malmöoperans orkester med stor lyhördhet.
En sopran som dör på slutet. Det är operarepertoarens mest älskade, och kanske mest misogyna, klyscha. Men när det händer i Leoš Janáčeks ”Fallet Makropulos” är det inte en tragedi utan ett ögonblick av befriande salighet. Operan, efter en pjäs av den tjeckiske författaren Karel Ĉapek, handlar om Elina Makropulos, dotter till en grekisk alkemist, som fått ett livselixir och har levt i 337 år. Lika stark som hennes magnetism är på männen hon möter, lika kyligt är hennes gensvar.
Man skulle kunna tro att evigt liv skulle öppna all världens möjligheter att nå visdom, förkovran och erövrande av mänsklighetens stora hemligheter. I själva verket är nog E.M:s – som initialerna för hennes olika alias Elsa Müller, Eugenia Montez, Ellian MacGregor tecknas – levnadsväg mer realistisk. Hon är utled, blasé, uttråkad. Det visar sig att döden är det som fyller livet med mening.
