Krönika
Att skriva kritik är ofta en pågående process, liksom en uppsättning är det. Misslyckandet ligger kanske i att tro att man helt ska nå fram till ett mål.
Det senaste numret av Teatertidningen (2–3/22) har misslyckandet som tema. Ett ämne som vänder ut och in på prestationskrav och kontroll, och som väcker både nyfikenhet och sympati. För likaväl som en kritiker kan känna att hen har misslyckats med att fånga och analysera ett verks essens, och att formulera sina reflektioner på den korta tid och det givna utrymme som ges i dagspress, lika starkt kan förstås konstnärliga utövare uppfatta att intentioner gått i kras.
