List, humör och glöd – Gunnar Nirstedts roman om ett elefantupplopp i en svensk småstad påminner Fredrik Sjöberg om nutida kravaller och skrikande aktivister.
Det fanns för längesedan på London Zoo en elefant som hette Jumbo. Den sades vara störst av alla elefanter i hela världen, vilket lockade humbugens konung P T Barnum att köpa jätten och skeppa den till USA. Våldsamma protester utbröt, för Londonborna gillade verkligen sitt monster, men affären gick igenom ändå – pengar är trots allt pengar – varefter Jumbo slutade sina dagar i en kanadensisk tågolycka. Det var 1885.
Långt innan dess fanns en mindre elefant som också den gick till historien, närmare bestämt som den första livs levande elefanten i konungariket Sverige. Den hette Tristram och kom förstås inte hit frivilligt, utan som en sevärdhet, visad för betalande åskådare av Barnums franske föregångare Jean Baptiste Gautier. Denne kuskade land och rike kring med sin elefant i en specialbyggd kaross dragen av åtta hästar, och en augustidag år 1806 anlände han till Skänninge marknad, som vanligt befolkad av gycklare, köpmän och berusade bondlurkar.
