I ”En dag kommer allt det här bli ditt” åker Lisa från Stockholm till föräldrarna i Norrland. Hemvändarkomedin rymmer både lättsam humor och alldeles äkta sorg, skriver SvD:s recensent.
En bit in i den här filmen börjar det poppa upp klyschor i mitt huvud. ”Äntligen!” ”Som vi har väntat!” Här är ju den där breda men samtidigt smarta dramakomedin som den svenska biobranschen har drömt om de senaste krisåren. Lättsmält och bubbligt men med svärta och en alldeles äkta sorg i botten. En stark ensemble med Karin Franz Körlof i ena änden och Suzanne Reuter i den andra. Man kan också säga att – äntligen – har Andreas Öhman hittat fram till den där filmen som han kanske alltid har haft i sig.
Det handlar om Lisa (Franz Körlof), 30 plus och känd för sina dräpande seriestrippar i Aftonbladet. Om hon bara kan bestämma sig för en boktitel, så kommer hennes första serieroman snart att ges ut. Av en hipsterförläggare som även är hennes pojkvän, och som under större delen av filmen bara är en alltmer desperat röst i mobilen. För Lisa ska – samma vecka som hon är inbokad på ett viktigt panelsamtal på Bokmässan – lämna sin kulturelitbubbla i Stockholm och åka hem till Norrland ett par dagar. Föräldrarna har något viktigt att berätta för henne och syskonen. Någon av dem har säkert cancer, tror den mer stadgade och mindre neurotiska storasystern Josefine (Liv Mjönes). Det visar sig att pappa och mamma (Peter Haber och Reuter) bara vill skifta arvet i god tid. Men utan att dela upp ägorna. Vem av barnen vill flytta hem och ta över gården och skogen? Diskutera i grupp och bestäm er, lyder uppmaningen.
