Drottningholmsteatern hyllas med en visuellt och musikaliskt glänsande uppsättning av Vivaldis opera ”Il Giustino”. En rad enastående sångare får historiens vingslag att vibrera högst njutbart.
Elin Skorup sjunger Fortuna/Spöket.
Foto: Markus Gårder
Federico Fiorio som Amanzio.
Foto: Markus GårderOm ett par veckor är det 100 år sedan Drottningholmsteatern återinvigdes, efter att ha legat i träda alltsedan Gustav III:s död. Det ursprungliga teatermaskineriet används än i dag, genialt konstruerad av träd som höggs ned på 1700-talet. Årets överflödande rika föreställning ”Il Giustino” blir en hyllning till den gamla teaterbyggnaden, med sekundsnabba kulissväxlingar, charer som hissas ned från taket, vågor som rullar samt dånande åska och stormvind. Arian ”Ett regn av bittra tårar” ackompanjeras av regnmaskinens strilande.
Ingen av Antonio Vivaldis ungefär 50 operor har tidigare spelats i Sverige. Under sin karriär i operastaden Venedig var han omåttligt populär, blev bortglömd och återupptäcktes på 1900-talet. Lite som Drottningholmsteatern.
