Om tillräckligt många gör fel, så blir det till slut rätt. Idag skrattar ingen åt den som talar om en ekorre eller en pärm – trots att de historiskt sett är perfekta paralleller till en förfäd, en stadio och en kulm.
I öronvrån hördes den rosade författarinnan på tv nämna ”en förfäd”. Alltså inte en förfader eller anmoder, utan just ”en förfäd”. Det var tillräckligt upphetsande för att jag skulle ta om sekvensen på SVT Play, och den gången titta med ögonen. Nu åtföljdes ordet av luftcitattecken som gjorde mig lite besviken. Hon var nog ironisk ändå, trots att hon tillhör en generation som inte sägs ägna sig åt sådant.
