Vad ska en människa i en minoritetskultur göra med sina nedärvda traditioner? Två böcker skildrar det tidiga 1900-talets tysk-judiska värld där den frågan hölls levande bland författare som Walter Benjamin, Gershom Scholem, Franz Kafka och den länge förbisedde filosofen Franz Rosenzweig.
På en kongress för unga tyska historiker 1912 träffades Eugene Rosenstock-Huessey och Franz Rosenzweig. Båda kom från borgerligt-sekulära judiska familjer och var fostrade i den hegelianska historiefilosofin. Rosenzweig hade precis skrivit en avhandling om Hegels politiska filosofi medan Rosenstock disputerat i juridik. När de möttes igen något år senare utspelades mellan dem ett långt och omvälvande nattligt samtal. Rosenstock hade konverterat till kristendomen och förmedlade sin tro med en sådan kraft att han fick den mer skeptiskt och relativistiskt sinnade Rosenzweig att skakas i grunden. När de skildes åt var också Rosenzweig inställd på att konvertera. Men något annat skedde. Tre månader senare hade han i stället bestämt sig för att omfatta sin nedärvda judiska religion utifrån en ny utgångspunkt.
