Quentin Dupieuxs superhjältefilm är en skruvad parodi på gamla tidens actionrullar. Det är mer som en samling sketcher än en traditionell långfilm, enligt SvD:s kritiker.
Efter den skruvade skräckkomedin "Rubber" (2010), om ett mordiskt bildäck och indiepärlan “Deerskin” (2019) där en vilsen Jean Dujardin hittar en ny riktning i tillvaron genom en urläcker skinnjacka, tar regissören Quentin Dupieux superhjältefilmen tillbaka till sin mest fåniga era. I “Rökning orsakar hosta” serverar den franske absurdisten och idésprutan en synnerligen lös intrig som en ursäkt för att låta oss hänga med Tobakspatrullen.
Döpta efter tobakens skadliga ämnen och iklädda halvt osmickrande trikåer bekämpar den rökningsfientliga kvintetten världens ondska (monster med misstänkt gummiaktig hud) medelst karatesparkar och besprutning av cancerframkallande ämnen. Nostalgiska associationer väcks direkt till 90-talets barnförbjudna “Mighty morphin power rangers”-avsnitt och 60-talets härligt fumliga “Star trek”-slagsmål.
