Likt två excentriska omloppsbanor närmar sig Stina Oscarson och Madeleine Pyk varandra i denna analoga brevväxling. Det blir ett genuint och tänkvärt möte mellan två olika konstnärstemperament.
Få genrer dras med större trovärdighetsproblem än den litterära brevväxlingen. ”Käre X, tack så mycket för ditt brev. Dina kloka tankar ledde mig osökt till en passage i näst sista delen av Proust, men nu sitter jag här vid Observatorielunden/ på institutet i Paris/i de värmländska skogarna och hör koltrasten/stadens brus/en brunstig älg.” Och så vidare.
Det brukar vara mycket uppenbart att breven inte skrivits främst för att meddela sig med adressaten, utan för en helt annan och större publik, i syfte att framställa brevskrivaren i så intressant dager som möjligt. All förtrolighet är falsk, det du som tilltalas är sekundärt i sammanhanget.
