I år är det 20 år sedan den sydafrikanske författaren J M Coetzee tilldelades Nobelpriset i litteratur. En av hans mest kända romaner skildrar en universitetslärare som både begår och drabbas av sexuella övergrepp, och har lästs som en allegori över Sydafrikas försök att försonas med sitt koloniala arv.
För tjugo år sedan tilldelades den sydafrikanske (och numera även australiensiske) författaren J M Coetzee Nobelpriset i litteratur. Ett av hans främsta verk, ”Onåd” (1999), översatt till svenska av Thomas Preis, beskrivs i prismotivering som ”en vanärad universitetslärares kamp för sin och sin dotters heder under de nya förhållanden som uppstått i Sydafrika efter det vita väldets fall”. ”Onåd” kan läsas som en kritisk allegori av kolonialmakten och dess slut, men det är även en roman om sexuellt våld mot kvinnor i Sydafrika före och efter apartheid och om en författares svårigheter att gestalta detta. Frågan blev särskilt aktuell på 1990-talet i samband med sannings- och försoningskommissionens dokumentation av brott mot mänskliga rättigheter under apartheidregimen. Sexualbrott var svåra att vittna om inom ramen för de offentliga utfrågningarna och mörkertalet förblev stort, men vidden av förbrytelserna anades och det tabubelagda ämnet började diskuteras mer öppet.
