Sweden
This article was added by the user . TheWorldNews is not responsible for the content of the platform.

”Pärmarna känns som ett obekvämt fängelse”

Elis Monteverde Burrau har skrivit flera diktsamlingar och romaner, varav den senaste är diktsamlingen ”6:e juni och solen”. ”Ironi för änglar” är ett hybridverk bestående av olika textformat.
Elis Monteverde Burrau har skrivit flera diktsamlingar och romaner, varav den senaste är diktsamlingen ”6:e juni och solen”. ”Ironi för änglar” är ett hybridverk bestående av olika textformat. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Blinkningar till kollegor, namedropping och inåtvända resonemang. De smarta texterna i ”Ironi för änglar” är som bäst på internets levande litteraturscen. Inlåsta i en bok stelnar de ibland i sin form.

Varför är det här en bok? Frågan tas faktiskt upp i förordets första mening, där det konstateras att författarens fru tycker attdet här ska vara två olika böcker och hon har rätt”. Kanske är det här den största, mest fundamentala, ironin i Elis Monteverde Burraus ”Ironi för änglar” ligger; att det blev en bok. Att det överhuvudtaget blev en bok, till och med.

Personligen lutar jag nämligen mer åt att de här texterna ska vara noll böcker. Ingen bok. Det låter ganska elakt, jag vet, för det finns texter i ”Ironi för änglar” som känns som ändlöst och meningslöst pladder jag knappt står ut med att lyssna på. Ändå är det inte det som bekymrar mig med själva bokens existens (gudarna ska veta att de skrivits många pladdriga böcker, så varför skulle just en intelligent språkförnyare som Elis Monteverde Burrau låta bli?), utan snarare detta: pärmarna känns som ett obekvämt fängelse för de här texterna, hela formatet som en eftergift åt ett system författaren vill skriva i opposition mot.