Miljöpartiets politik är i många delar djupt impopulär hos många väljare. Att byta till ett språkrör löser inte problemen, skriver Tomas Eriksson, ledamot i partistyrelsen, i en replik.
Miljöpartiet har varit nära att byta till ett språkrör en gång tidigare. Det var på kongressen inför valet 2002. Partiet låg ännu sämre till i opinionen än idag och Cleas Roxbergh ställde upp som ensam kandidat. Istället blev det Maria Wetterstrand och Peter Eriksson och resten är historia. Nu börjar diskussionen om ett språkrör föras igen i partiet, senast i en debattartikel här i SvD. Problemet är bara att det inte kommer fungera. Det kan absolut finnas fördelar ur ett styrningsperspektiv med en partiledare men de opinionsmässiga problemen är i första hand politiska.
