En regissör på en kommunal teater som mals ned i en värld där byråkratins kvarnar blivit huvudsak och scenkonsten ihjälförvaltad är den kafkaeska situationen i ”Processen” på Göteborgs stadsteater.
Det är svårt att låta bli att associera till Pontus Stenshälls egen tid som konstnärlig ledare på teatern. Han tar avsked av Göteborgspubliken med en uppsättning som inte bara skildrar individen insnärjd i styrsystem utan också med ett försvar för en estetik på tvärs mot konservativa förväntningar på scenen som plats för klassiska dramatexters fullbordan.
Uppsättningen utmärks av den estetik som blivit Stenshälls särmärke: en anti-naturalistisk lek med kanoniserad litteratur med referenser till tidig 1900-talsavantgardism och folklig tradition. Högt och lågt får ligga bredvid varandra med skarvarna i full dager.
