Bröderna Dardennes nya film ”Tori och Lokita” är ytterligare en variation på temat solidaritet. Som alltid är det andlöst spännande, enligt SvD:s recensent.
Alltsedan vi mötte den unge Igor i genombrottsfilmen ”Ett löfte” från 1996 har vi sett dem jaga fram, de desperata unga hjältarna och hjältinnorna i bröderna Dardennes filmer, till fots, på cykel eller på moped i sina försök att överleva både rent materiellt och med samvetet i behåll. Rosetta i filmen med samma namn, som febrilt letar jobb för att försörja sig och sin alkoholiserade mamma, den övergivne Cyril i ”Pojken med cykeln” som jagar efter sin försvunna pappa, fabriksarbetaren Sandra som måste få ihop en namninsamling på ”Två dagar, en natt” för att behålla jobbet, den unga läkaren Jenny som blir besatt av vad som hänt en död ung kvinna i ”Den okända flickan”.
Denna gång är det pojken Tori (Pablo Schils) som jagar fram på sin cykel längs gatorna i en belgisk storstad för att rädda kvar sin storasyster Lokita (Joely Mbundu). Han är minderårig och bor på hem, hon tonårig utan uppehållstillstånd. De uppger sig komma från Västafrika men myndigheterna är inte övertygade om att de är syskon. Lokita är satt under press från två håll. Smugglarna som tog henne till Europa vill ha sin betalning, mamma hemma i Kamerun behöver pengar så att Lokitas syskon kan gå i skolan. Själv drömmer hon om en utbildning till hembiträde och ett eget hem i Belgien tillsammans med Tori.
