I ”Knock at the cabin” tar fyra främlingar en barnfamilj gisslan. Filmen jobbar mer med chock än med stämning och finlir, skriver SvD:s kritiker.
Idén är prima mardröms-horror: fyra läskiga främlingar som tar en snäll barnfamilj gisslan för att rädda världen från undergång. Inte bara gisslan förresten – en i familjen måste även dö. Och barnfamiljen vars händer världens öde vilar i råkar bestå av två pappor och deras adoptivdotter.
M. Night Shyamalans nya film bygger på en bok från 2018, och upptakten är lovande. Pappa Andrew (Jonathan Groff) och pappa Eric (Ben Aldridge) har tagit dottern Wen (Kristen Cui) och hyrt en Airbnb-stuga mitt ut i skogen där mobiltäckningen är katastrofal men allt annat högklassigt mys: fullmatade bokhyllor, ett rustikt kök och en terrass där papporna mumsar på ost och vin. Men så dyker den store, tatuerade Leonard (Dave Bautista) upp när lilla Wen sitter och samlar gräshoppor och förklarar att han vill bli hennes vän, varpå Wen snart fattar misstankar och rusar hem. Det hjälper förstås inte, för Leonard kommer tillbaka med sina tre kompisar, krossar stugans fönster och binder fast papporna för att förklara sitt dystra ärende: en i familjen måste dö, och de övriga familjemedlemmarna måste stå för dödandet. Annars går planeten under, en katastrof i taget.
