Recension
I Tyskland är den en bästsäljare. Essy Klingberg läser en roman om människor vars problem aldrig är större än att de ryms i den allra översta toppen av Maslows behovstrappa.
Det finns en njutning i att vara den enda personen i klubbkön med badmintonskor på sig. Och i att ta sitt jobb på allvar, men inte så pass stort allvar att det hindrar en från att ta ecstasy en gång i kvartalet. Det finns en njutning i att inte behöva någon annan människa än sig själv.
Huvudpersonerna i Leif Randts ”Allegro Pastell” är mycket väl medvetna om dessa sanningar. Hon, Tanja, är en snart trettioårig författare som några år tidigare debuterat med en kritikerhyllad samtidsroman. Han, Jerome, är en några år äldre innovativ webbdesigner som tar fram hemsidor åt europeiska kulturinstitutioner. Båda har sedan länge fulländat varsin livsekvation som rymmer lagom mängder nöje och allvar.
