Tonårskillar är sämst – men Gröna Lund-debatten handlar om något annat. Johannes Klenell blickar tillbaka på en vecka där en lokaltidningsbesvikelse distraherat oss från de stora frågorna.
När jag slog på utmärkta P1 Morgon i förra veckan hörde jag en skribent för Bulletin – invandringskritikens svar på regalskeppet Vasa – återge en ganska vag lokaltidningsbesvikelse om ett stökigt killgäng på Gröna Lund. Han hade bevittnat en ”trängning”, ett ord normalt sett förknippat med urinvägarna, i kön till berg- och dalbanan ”Monster”. När han klagat hade han inte känt sig tillräckligt bekräftad av personalen. Sedan twittrade han. Många hade reagerat.
Men det slutade inte där. Mannen hade, på nöjesfältets trygghetsansvariges helt orelaterade privata Instagramkonto, hittat en bild som ”glorifierade vapen” och därför ”känt otrygghet”. Han ville nu ha svar. I P1.
