Det svenska soundet i orkestermusiken går att upptäcka på Konserthusets tonsättarweekend. Tobias Broström rapporterar om sin väg från mörker till ljus.
Det går inte att komma ifrån att en hel del svensk orkestermusik har kommit att få ett särskilt sound. Tro bara inte att det handlar om svenskhet. Bakgrunden är noggranna studier av Ravels orkestrering och Sibelius sena orkesterverk. Det får gärna läggas till lite skärpa från Stravinskij. Minimalismen ges visst utrymme, helst då enligt John Adams maximala modell. Förskjutningar kan ske inom ljudbilden, också av mer personlig art. Men soundet finns där, glömsk av all modernism.
Soundet kan spåras tillbaka till en stark 50-talistgeneration, kanske främst Anders Hillborg, men också till dem som dessutom utövat inflytande som lärare. En Pär Lindgren i Stockholm, en Rolf Martinsson i Malmö.
