Förläggarveteranen Svante Weylers memoarer är ett 360 sidor långt försvarstal för litteraturen – och det fria ordet. Boken påminner dessutom både tvivlare och redan frälsta om hur den kan förändra liv, privat såväl som politiskt.
Varför fick jag för mig att memoarboken heter ”Böckerna och meningen med livet”? I någon mening är förstås livet och världen befryndade begrepp – det ena kan ju svårligen existera utan det andra – men nog låter ”livet” lite mer inkrökt och abstrakt än ”världen”? Det är ju trots allt därute han gärna befunnit sig, Svante Weyler. Och inne i böckerna, som den sant intellektuelle förläggare han ändå varit under alla dessa år. Och på plats i det Tyskland där studiet av historien är på dödligt allvar; i det kommunistiska Sovjet som här beskrivs som grotesk företeelse och schizofren verklighet; och i det Afrika som författarvännen Lennart Hagerfors introducerade honom för, och som småningom resulterade i en egen resebok.
Böckerna och meningen med världen, alltså. En förläggares vidsynta omläsningar av de verk som format hans människo- och självsyn, och en 360-sidig apologi för litteraturen och det fria ordet som en motkraft till totalitära krafter. Allt skrivet av någon som alltid älskat ”rationalitet, upplysning, ljus, lycka”.
